Vår historia på Alnö sträcker sig längre än du tror! Under folkvandringstiden 400-600 då offerkällan nedanför Tunet var samlingsplats för långväga köpmän från öster och väster levde här en hövding vars namn vi aldrig kan vara säkra på men vi har valt att i vår berättelse ge honom namnet Varin.

Varin – en storbonde, hövding och handelsman före vikingarna, före Sverige, som levde på en tid då man reste och handlade allt längre bort. Pälshandel gick från Österbotten till Nidaros längs Indalsälven. En tid då man hörde talas om ” Vite Krist” också uppe i norden. Det är om legenden Varins ättlingar som Alnöspelet i år ger oss ett smakprov.

En vårdag står Varin och spanar ut från Vargstuguberget på Järvik, en vy långt ifrån dagens utsikt. Vad han inte vet är att just denna båtkonvoj med främst pälsar mot Norge skulle bli hans sista äventyr. Hans grav på Varghögslötan (även kallad Varrehögen) grävdes upp i omgångar. Under uppgrävningen hittades en förgylld och utarbetad kopparstigbygel.

Stigbygel från Varins gravhög på Röde Alnö utgrävd 1684 el. 1687. Undersökning av en storhög vid namn Varrehögen, Sverrehögen eller Värdeshögen samt ytterligare en grav intill. Förmodligen är det ur denna hög fynden av stigbyglar kommer. Fynd: Eric Teet, 1684, en bronskittel och brända ben (“en förmurknad Urna av Messing med brända been”), hästben? och vapen? (“…en annan högh bredewijdh som hästen och wapn warit förwaradhe uthi…”). Tuneld 1794 beskriver en “förgyld och utarbetad KopparStegbygel”. Liljegren 1830 talar om två stigbyglar.I SHM 326 står att tre stigbyglar inlämnats och att de överförts till Livrustkammaren år 1900. Livrustkammaren (Sofia Nestor) uppger att fyndet fått nr. 7883. Det finns likartade stigbyglar i Livrustkammarsamlingen som har tillhört Karl XI och som han fått som gåva av Krimkhanen.